Jag tror bestämt att den lilla damen har samma fobi som sina föräldrar.. det där med målade ansikten (clown-jävlar, ansiktsmålningar med mer). Hämtade Viran på dagis idag, får veta av fröken J att:
"jodå, det har gått så bra idag, ätit löksoppa i stora lass, MEN en kille hade ansiktsmålning och såg ut som en tiger (det var förskolans dag idag) och det var inget som Viran uppskattade. Så fort han hade kommit i närheten så sprutar tårarna och Viran drar iväg ett illskrik. Han var inte heller sen med att gå fram till henne, då han märkte att han fick sådana reaktioner.."
I samma stund som hon står och berättar det hör vi ett illskrik och hysterisk skräck från Viran. Ingen förstår varför. Jag och fröken M går iväg till henne som en stund innan gått iväg till en trappa som de har på gården, för att gå i den och hade konstant innan stått och ropat "mamma, mamma kom, kom". När vi kommer fram och jag tar upp henne, slutar hon gråta i två sekunder innan hon fortsätter hysteriskt igen när hon vridit på huvudet. Nedanför kullen står killen med ansiktsmålning…
Får se om hon sover bra i natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar