onsdag 23 november 2011

Är det verkligen december?

BM-besök hos K, som var där idag. Självklart är Skruttis sjuk(ny feberdag idag) igen, så hon fick följa med på ett stort äventyr igen. Hon riktigt älskar att åka buss. Efter det kommer att låsa fast vagnen vid MVC. Hon tjatar om det från frukost tills vi åker därifrån.

HB 128, 4st Hemofer om dagen är bra skit.
Bltr 120/65?
Socker 4,3
Hjärtslag 142/min
Ingen äggvita

Han är inte fixerad det minsta vilket känns lite jobbigt, även om jag än så länge kan gå utan ett bowlingklot mellan benen. Skönt. Så skulle vattnet gå nu så får jag lägga mig med rumpan i vädret och ringa till förlossningen för att få veta vad de tycker jag ska göra. Det gör mig lite orolig, samt att jag inte vill att han ska bli en 4 kilosklump som skruttis var. Därför får jag komma på kontroll nästa vecka med.

Blev lite stressad när vi skulle boka en ny tid.
K- Då säger vi onsdag om två veckor.
Jag- Mmm, det blir bra (tittar i almanackan och ser att det är den 7de)
K- Fint, då ses vi då
Jag- (ser att den 16de är i veckan efter) Men då är det ju december!
K- Ja?
Jag- Då är jag ju beräknad, vet du hur kort tid det är kvar? Det blir ju… 3 veckor!
K- hahaha. Ja det börjar närma sig nu. (skrattar lite till åt mig, gissar att jag såg förvånad ut)

Tur man kan göra någons dag =)


Viran och jag stannade kvar i stan och åt lunch, då såg det ut så här:


När det var dags för nattning idag så hade fröken Bestämd valt ut sovplatser till pappa, katten och sig själv…


Det är skönt att det inte bara är mig som hon bestämmer över, i morse ansåg hon att jag skulle vara klädd i kjol och följande huvudbonad… Kanske blir nytt mode 2012?



Måste bara få säga att jag idag har fått tillbaka lite av hoppet om människan. Så hjälpsamma så många olika människor har varit idag. En tog vagnen och körde den av bussen åt mig när jag hade Viran i famnen, två andra har hållit upp en dörr åt mig, ytterligare en har öppnat upp en dörr fast jag sa att jag kan fixa det själv, och då var jag inte riktigt redo att gå ut ännu. Inne på matstället var det en som bar brickan åt mig och hämtade en barnstol åt mig. Allt utan att jag ens tänkt tanken att jag ville/behövde hjälp. Helt otroligt!

4 kommentarer:

  1. Tiden bara går!
    Känns inte som man hinner med den här graviditeten som med Virans.
    Jag längtar tills biet kommer.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Just i dag, nu, när han borrar då vill jag mer än gärna ha honom här bredvid oss. Även dig, dottern din handstädar golvet i köket. Vet inte vad hon kan ha gjort eftersom hon borstar, borstar och borstar… Vi får väl se när du kommer hem om en timme =) Efter som du sagt sitt ;) Puss

    SvaraRadera
  3. Snart är det dags, ooops! Storskatten var aldrig fixerad och ingen gav mig upplysningen om att lägga mig ner och invänta omdömet för hur jag skulle förflytta mig till BB. Vattnet gick, in i duschen med hårtvätt, syster med make kom för att ta hand om storasyster, jag fixade en helgfrukost, sedan ner till den insnöade bilen (hade snöat otroligt mycket under natten), hjälpte till att skotta fram bilen, sedan BB. Där en utskällning då jag egentligen skulle åkt ambulans- Storskatten kom med raketfart och är trots allt, en högst vanlig, underbar man!
    Kommentar till storskatt: Barn nummer två blir liksom lite skött med vänster armbåge. Det otroliga, nya som händer inom oss vid första barnet har en tendens att vara avklingat när nummer två kommer!
    Kram Amie

    SvaraRadera
  4. Kanske har lillskatt tagit på sig adrenalinkicken och korsat det med gener inför förlossningen. Se upp! Hon kan vara katalysatorn. Kram från Favom Amie

    SvaraRadera