Konsten att hänga med sig själv. Hjärnan spinner loss och kroppen börjar krampa. Det snörps åt i bröst och upp mot halsen. Svårt att få luft. Stressen ökar, kippar efter syre. Orkar inte stå, faller rakt ner där jag är. Kan inte röra mig. Ångesten är total. Det enda som är skönt med den här soppan är att jag varit i den fler gånger förut. För varje gång det sker får jag ett lugn i att jag vet att det går över. Men det är ändå jobbigt och stressande.
Är inne i en period då det mesta är tungt. Har ingen ork, är ledsen och har panik för framtiden. Känner mig värdelös och att jag inte fyller någon funktion. Är i vägen och en onödig person. Minsta lilla sak tar emot.
Barnen är mitt allt och jag är så glad att jag har dem. Just nu ligger de i soffan bredvid mig, Lejonet har somnat med en anti stressbil i handen och huvudet på armstödet. Dotterns ögon klipper, få se om hon somnar snart… båda är hemma sen i måndags då hon kräktes ner dagis. För varje dag har de fått högre och högre temp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar