Bebismys

Miniskatten har huvudet nedåt, just nu ligger jag i soffan och han buffar så hela magen hoppar och skakar. Han trycker ut mina höftben och kittlar mig. Till och från försöker han ta sig ut genom naveln. Ont och lätt obehagligt, men samtidigt väldigt mysigt.

Tidigare idag, då det var sol och en helt underbar höstdag, var jag på en liten promenad och en långlunch i Hellas med E och lilla H, som idag fyllde 1 månad. Så liten och söt. Att de kan vara så små, bebisarna. Ändå när man tänker att de har fått plats i ens mage, då är de ju kopiöst stora. Obegripligt. Inte lite så att jag vill ha ut vår miniskatt så vi kan få krama och pussa på honom, inte bara krama och plappa på min mage. Tack för en mycket trevlig dag E, hoppas vi alla håller oss friska nu så att vi kan träffas snart igen, allihopa.

Slängt ett öga på "drömmen om ett barn", så skönt att det har fungerat så lätt för oss att bli gravida. Snart är det ett år sen jag opererades och jag kan lätt minnas hur ledsen och orolig jag var då att jag inte skulle kunna bli gravid igen. Även om två olika doktorer lovade och sa att min vänstra äggstock var en kick-ass, ett skolboksexemplar av en perfekt äggstock. Såg flera ägg i den under ultraljuden som jag fick göra. Två veckor tog det att bli gravid med miniskatten. Helt galet. Nu är det "bara" 57 dagar kvar till BF, vecka 33 går vi in i på lördag.