Är nästan så att jag fällde en liten tår igår. Viran har haft sin andra stora händelse på dagis nu. Inte så att man blir både rörd och lite rädd. Vad tiden går. Hon är stor nu, men ändå så otroligt liten. Förra gången jag blev gråtmild var när de hade sommaravslutning och de skulle sjunga och dansa för oss föräldrar.
Den här gången, igår, hade de fotograferingen. Till slut hade det tydligen gått bra, från början var Viran mycket skeptisk och undrande över vad tjejen ville. Hade tagit dem fem minuter innan de hade fått ett skratt och enligt J ett fint kort. Nu är åtminstone jag väldigt nyfiken på hur bilderna blivit och hoppas det går snabbt att få hem dem! =)
I tisdags när vi lämnade Viran på dagis var de andra barnen utklädda. Maskerad för barnen har det stått på en lapp på dörren. Jag har sett den, ingen mer info och då antar jag att de ska klä ut sig på dagis och eftersom ingen sagt att vi föräldrar ska köpa/sy/fixa utklädnaderna så kommer Viran klädd i vanliga kläder. Känner man sig dum då, som en dålig förälder? Kanske lite, men mest var jag nog ledsen för hennes skull. Hon hade i alla fall inte varit ledsen enligt J, de hade satt på henne en kjol och satt om hennes hår i två tofsar. Sen skulle hon få ansiktsmålning, men då bytte de person på den stationen - pippi satt helt plötsligt där och då blev lillskrutt mycket ledsen och vägrade målningarna. Hon gillar inte när andra är ansiktsmålade.
Idag är det föräldrafika/föräldramöte på dagis. Hoppas att älskling kan komma, fast de lägger det inte när flest föräldrar kan komma heller… Det som kan vara bra är att ingen kväll går till spillo. Barnen får vara med på fikat, hoppas att de tänkt något till Viran också. Hon höll på att få en glass med mjölk i tidigare i veckan när alla andra barnen fikade muffins. Ändå var det den föräldern som vet bäst att Viran inte tål mjölk.
Ah, sitter och väljer middag till ikväll. Svårt. Köttfärslimpa som jag varit sugen på länge, eller en fisk med ÄRTOR som både jag och Viran har dille på just nu. Älskling blir väl galen. Bara det att jag minns inte senast jag åt fisk. Vad jag förstår kanske det är bra att äta minst en gång i veckan när man är gravid, helst fler gånger? Frysen är för övrigt full med fisk, så vi har inga egentliga undanflykter.
Du ska inte känna dig som en dålig förälder. Missuppfatta någon info kan alla göra.
SvaraRaderaVärre var det för mig när ni gick på dagis, ofta glömde jag att läsa att det var utflykt med matsäck. Så vad gjorde de på dagis tro, jo de gjorde alltid ordning en extra ifall JAG hade glömt. Till slut skrattade de bara åt mig och skrev med stora bokastäver ett plakat som sattes framför era kläder. jag kom ihåg matsäcken några gånger i alla fall och då kände jag mig stolt. Både ni och jag har överlevt denna tid. :o)
För mig som har arbetat som ansvarig på dagis i väldigt många år(14), där det finns vissa generalpunkter i verksamheten som aldrig kan ifrågasättas, nämligen barnets och förälderns bästa i samarbete och relationen. Jag får uppfattningen att det brister i kommunikationen mellan dig, din ambition som förälder, och dagispersonalen. Det går aldrig att kommunicera med lappar, då alla tolkar dem på olika sätt. Får du inte en muntlig info om hur dagen varit och om kommande aktiviteter VARJE gång du hämtar Viran???? Du hämtar ju henne i alla fall under tid som de ordinarie på avdelningen ska finnas där!!! Detta är personalens ansvar!
SvaraRaderaKanske ngt att ta upp på föräldramöte. Även små barn inser att det finns olikheter.
När det gäller mjölkallergin, så följer det som hand i handske, när du får info om kommande kalas kan du t ex poängtera Virans allergi, sedan är det faktiskt personalens sak att ha informerat "kalasföräldern" samt ha en ordentligt trevlig reserv för Viran om olyckan är framme. Detta är ett absolut grundläggande KRAV!
Förlåt om jag har vissa betänkligheter om personalens ansvar och engagement när det gäller de barn som de har för "sina" barn. En liten varningsklocka pinglar i mitt öra.
När man kommer som ev ny förälder är allt så himmla tjusigt och bra, men ni som föräldrar måste utvärdera allt, pedagogik, metodik, program, ansvar, engagement, kommunikation och i Virans fall även kunskapen om en tillagning av mjölkfri kost, som är enklare än många tror.
Kom ihåg att nuförtiden slåss alla om olika typer av bidrag för att verksamheten ska gå runt. Detta är fakta, ekonomin styr, och ingen förskola ska kunna rida på gamla meriter, det är NU som gäller!
NI HAR RÄTT ATT STÄLLA KRAV!!!
En som i samband med infon i denna blogg, mkt engagerad Favom, Ma och "Svärmor.
Kram på er!