Tiden går fort nu. Redan har miniskatten hunnit bli 16 dagar. Han är inte så där jätterolig ännu, sover, sover, sover och sover, sen äter, kräks och skiter han några gånger däremellan. Hans kära storasyster sa första dagen hemma att hon ville leka med lillebror, såg riktigt fram emot det, då känner man sig som en tråkig förälder när man snabbt måste tala om att han är liten och kommer bara sova. Nu har hon mer eller mindre accepterat att han är tråkig. Hon har full koll på om han sover eller är vaken. I de mest möjliga och omöjliga situationerna vill hon prompt ha honom i sitt knä.
Igår hade vi M, vår BVC-sköterska på hembesök. Är väldigt kul att se hur Viran reagerar på folk. M kommer in och Viran är jätteblyg, var ett år sen i feb som de träffades senast. M frågar om Viran fått en lillebror, då skiner hon upp och pekar mot sovrummet där han ligger och sover samtidigt som hon säger, "Där är J L" Sen under fikat och samtalet i köket ska hon sitta i M´s knä och bjuda henne på tygtårta. Underbart! Efter det var det dags att vägas och kontolleras. Han fick inte en enda anmärkning och har nu ätit upp sig till härliga 3880 gram. På onsdag i nästa vecka ska vi till BVC igen, då blir det både vägning igen och första mätningen sen födseln. Spännande, ser fram emot det. För han har helt klart vecklat ut sig nu och som sig visats, ökat i vikt.
Lillskatten var så gullig igår när jag nattade henne, då blev hon helt plötsligt väldigt pratglad. Vi låg och pratade om vår familj, jag sa att jag älskade henne och frågade om hon älskade mig, pappa och lillebror. Ja det gjorde hon. Frågade även om hon var glad för att lillebror var här och att han bor tillsammans med oss, får svaret typ "det är väl klart". Senare på kvällen när jag är in och pysslar om henne och storskatten kommer in och tittar till henne och när han gått ut säger hon "tycker om pappa M, mycket." Det är kärlek.
Hon visade stolt upp honom för sköterskorna på vårdcentralen i morse. Kändes mycket bra att vi tränade igår kväll på att gapa stort, sträcka ut tungan och lysa med ficklampa i halsen. Så när vi var hos doktorn idag var det första gången av fyra (tror jag) som hon tillät doktorn att titta i halsen. I-B fick även hon både sticka Viran i fingret samt ta odling från halsmandlarna. För besväret fick hon en liten glittrig groda istället för de vanliga klistermärkena… samt kåvepenin… Japp, hon har halsfluss. Kul, kul. Nu vet vi ju att hon mår bättre om två dagar. Kändes lite jobbigt igår då alvedonet inte hjälpte. Hög feber som inte ville gå ned efter två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar