Älskling messar lite med närmsta familjen och håller dem lite uppdaterade. Vissa minuter mår jag riktigt bra, andra är jag trött, har ont, är skitless på att inget händer. Är nog ganska snäll, vet att jag vid ett tillfälle ber honom att först ta ett tuggummi, sen strax efteråt spotta ut det. Han hade druckit lite kaffe, gillade inte doften =) Jag bad snällt i alla fall. Älskling, du är världens bästa person att ha bredvid sig i situationer som den här. Tack för att du höll dig vaken!
De försöker få mig att sitta på en boll, så att jag kan röra mig lite. Känns skitläskigt! Som att jag sitter på underredet. Går i några minuter. EDA:n har gjort så att mina ben domnar bort lite titt som tätt, att jag får kramp för minsta lilla rörelse.
forts…
forts…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar