för två år sen. Hero gick och nafsade mig i händerna, krafsade på min sida av sängen. Klappar honom lite förstrött. Sen slår paniken till, MÅSTE på toa. Höggravid, jättestor och smått orörlig, tar sin tid att kravla ur sängen. Sätter mig ner och det forsar, riktigt forsar. Kissade jag, eller… gick vattnet? Ropar "Älskling, jag tror vattnet gick" Lovar det var en väldigt trött person som var klarvaken ganska snabbt. Hero står i hallen och vill ut på en promenad och undrar vad vi skriker så om =)
forts…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar